Länge leve Charles de Gaulle!

Per Jaldeborg på Saatchi & Saatchi funderar kring flygplatser.

Länge leve Charles de Gaulle

Terminal 1 alltså…

Hur ofta kommer man hem från en flygplats man varit på och säger; åh vad jag blev inspirerad av den staden jag precis befann mig bredvid? Mycket sällan svarar förmodligen några. Aldrig svarar nog de flesta. Med andra ord tänkte jag skriva några ord om flygplatser för jag tycker det är ett ämne som alltför sällan tas upp när man diskuterar design i allmänhet och marknadsföring av städer i synnerhet.
Värt att notera, jag fokuserar inte dugg på miljöaspekten av flygplatser. Kanske för att jag som Euro-commuter snart har gjort ett ekologiskt fotavtryck som vida överstiger storleken på Snömannens fötter.

Flygplatser som fenomen är ju egentligen helt underbart. Det är som enorma kafféer där folk möts, skiljs, blir glada, blir ledsna, blir frånåkta, blir arga, blir orättvist behandlade och nästan alltid har härliga förväntningar om vad som ska hända. Ur ett etnologiskt perspektiv så är mötet mellan människor det kanske viktigaste sättet att skapa fred och förståelse. Visst är det underbart.

Men hur ser dom ut egentligen? Vad gör man för att locka fler besökare till staden som flygplatsen tillhör. Ta Köpenhamn som exempel. Världens mest hyllade flygplats, lika hyllad som ett mysigt kaffe i Varberg eller Aqua Limone i Borås. Jag har alltid frågat mig varför? Vad är det som är så bra med Kastrup egentligen? Jo, shoppingen självklart. Men är det så att man får sig en skön upplevelse av att vara där. Säger det något om Köpenhamn. I mina ögon, inte ett dugg.

Nu sitter jag här på ett flygplan mellan Frankfurt och Stockholm och låter väldigt negativ. Och det är jag. För jag tycker nästan ingen stad tar sin flygplats på allvar. Arlanda gör en del ansträngningar med bilderna på våra framgångsrika Stockholmare men mycket mer än så är det faktiskt inte. På Reykjaviks flygplats börjar det dock hända saker. Man får en god smak av Island, fin arkitektur, öppna rum som bjuder in naturen, bra material i form av sten och trä osv. Men den flygplats som gjort det riktigt bra är förstås Terminal 1 på Charles de Gaulle i Paris, världens kanske snyggaste flygplats. Avant-garde stilen tycks oavkortat komma från Startrek – fantastiskt! Arkitekten Paul Andreu fick fullständigt fria händer att uttrycka en futuristisk optimism i en stad med en otroligt intressant historia och ett helt unikt kulturarv. Det är både inspirerande och överraskande på ett sådant där härligt och Franskt vis. Ur ett praktiskt perspektiv är Charles de Gaulle helt i paritet med de mest effektivaste flygplatserna i världen och sist men inte minst, man får en fantastisk upplevelse bara genom att åka rulltrappa.

Så vad vill jag säga med det här? Jo, jag tycker man ska tänka om när man bygger ut och när man bygger nya flygplatser. Tag chansen att uttrycka något. Låt den lokala handeln bli en drivkraft. Släpp fram konstnärer, arkitekter och designers (ock kanske några tuffa reklamare också….) och låt dem tillsammans med politiker skapa flygplatsen som en upplevelse av staden. Inte bara en sluss till något bättre. Låt oss göra precis som vår gamle franska vän Charles de Gaulle en gång lät göra, skapa något som ger inspirerar människor.

Per Jaldeborg
Euro-commuter