Att må bra

Marielle Behrmann på tidningen Chef tar plats som vår första gästskribent

"Hur mår du?”

Jag kommer ihåg en gång då jag verkligen, på riktigt, skulle ha kunnat svara på den frågan. Det var i en grotta i Umbrien. Den italienska guiden hade genom trånga gångar tagit med oss ner i grottans innersta rum – livmodern som han sa, och bett oss stänga av våra pannlampor. Silenzio ragazzi! Om vi var helt tysta och satt stilla så skulle vi få vara med om en annorlunda upplevelse.

De första sekunderna drabbas jag nästan av panik. Att vara stympad på sina sinnen är nära chockartat. När jag lugnat ner mig lite kan jag sakta ta in vad som börjar hända. Den ”yttre världen” försvinner och till slut sitter jag i min egen ”inre värld”. Det är som om min kropp försvinner och min person eller själ, eller vad jag nu ska kalla det, fyller upp hela grottan.
Åh shit, vad mycket som händer där inne! Det är som när man besöker ett nytt land för första gången, bullrigt, levande, färgsprakande och känslofullt. Jag känner som jag brukar i nya spännande länder ”Här vill jag stanna ett tag”.

Långt ifrån ”bruset” har jag landat, kan andas och lyssna till den svaga rösten långt där inne, den som annars överröstas av det vi kallar ”livet”. Jag känner total närvaro och det jag upplever får full uppmärksamhet. Jag kan just då känna varje litet uns av hur jag egentligen mår.

Plötsligt ropar guiden på oss och magin är bruten. Han tänder sin pannlampa, ålar sig ut ur samma trånga gång som vi kom in och sticker in huvudet: ”Kom ut och känn känslan av ”pånyttfödelse”, ha ha!”

Jag lovade mig själv att ingenting skulle bli som förr efter den dagen. Jag skulle i mitt ”nya liv” ta fler pauser ifrån livets karusell, bara för att få uppleva fler sådana stunder med mig själv. Att få vara i kontakt med mina äkta känslor. Jag skulle sluta att reflexmässigt svara ”bra” om någon frågar hur jag mår, utan att ha känt efter eller ens riktigt veta. Avtrubbad. Jag skulle sluta rusa genom livet, med hundra järn i elden, upptagen av att jaga lyckan.

Men ganska så snabbt så var jag tillbaka igen. I den för de flesta av oss välkända ”lyckokarusellen”. Vem har tid att sitta still och ”känna inåt” när att må bra handlar om framgång och att ha det perfekta livet. Nej, då har man bråttom! Lyckan når man ju efter ytterligare ett varv runt jorden, i ett creddigare jobb, i en snyggare kropp, fler dagar i veckan på SATS, ett längre CV, en homestylad lägenhet, fler heta SMS, fler afterworks på Riche, mer akademiska poäng, fler vernissager, mer mingel och fler vänner på Facebook! Allt tillsammans blir ju en stor härlig portion lyckokänsla! Och innan man hunnit känna efter att hjärtat egentligen ekar tomt, är det vidare mot nästa aktivitet...

Det är tydligt att vi i vår värld valt att rikta alla våra handlingar framåt, bortåt, utåt. Där borta någonstans eller sen, kommer jag att må så mycket bättre. Eller om jag bara hade det perfekta livet. Det är som om vi bedrev någon slags massflykt ifrån oss själva. Få av oss funderar på att resan till välbefinnande är kortare än så…
Kanske handlar det om att oftare ta sig ifrån ”overkligheten” och umgås med sig själv och sina tankar. Vad är viktigt för mig? Vad trivs jag med? Lever jag det liv jag vill leva? Vad får mig att må riktigt bra?