Fjällenfarsan anno 2010

KRÖNIKA AV MARTIN SUNDBERG


Han står i kön till matserveringen i Åre. Han bär hjälm, ryggplatta o snygga skidglasögon. Självklart har han ett skidställ av senaste modell . Han ser ut att vara funktionär i WorldCup sammanhang. Han är den nya tidens ”Fjällenpappa”.
Han har tagit med familjen till Åre i sin BMW eller Audi med dyra fälgar o ett klistermärke där det står SKI TEAM SWEDEN. Han har fyllt 52 men känns mer som 32… Att sätta gränser för barnen känns inte så 2008. Viktigare är att stila för de andra familjerna som tillbringar sin semester på samma ort.
Annat var det när man på 70-80 talet, själv var uppe med familjen i fjällen. Dåtidens fjällenpappa hade inte de prestigekrav som nutidens fjällenpappa har. Eller så är bara nutidens krav mer synliga…
Farsan hade lånat ihop o köpt begagnad utrustning till oss. Jag hade visserligen fått nya grejer men pappas egen utrustning kom sist i prioriteringsordningen. Farsan hade riktigt dåliga skidor o han åkte i en skidoverall (turkos/röd/blå)som inte är så macho på en stor farbror med skägg… Det var mycket medhavd matsäck eller lunch hemma som gällde. Att käka i backen eller att gå till fjällhotellet på kvällen fanns inte på världskartan. Dåtidens fjällenfarsa hade sällan behov av att genom bilen eller skidutrustning hävda sig. Det fanns på den tiden en mer tydlig roll som farsa att luta sig på. Det var okay och till och med prestigefyllt att vara ansvarsfull, stabil och nästan lite ”gubbig”.
Detta är begrepp som för farsor idag känns töntiga o helt förlegade. Man vill ju ”hänga med” och inte verka så gammal som man är. Det gäller att inte framstå som en farsa som ”bromsar”, varken i slalombacken, på motorvägen upp till fjällen, eller på fjällhotellet när kidsen vill ha den 5:e colan o mer efterrätt. Det gäller att säga JA till så mycket som möjligt och att ”köra på”, vara lite crasy och att absolut inte vara tråkig…


/Martin