Lördag 9 januari 2010.

Krönika av Malin Söder, säljare på HOPE

Sittandes med dagens SvD precis hemkommen hem från ett svettigt danspass på SATS. Svettigt så till vida att salen var fylld till bristningsgränsen. Nyårslöften har avlagts. Kroppen skall trimmas. Personligen funderar jag att avlägga ett löfte om avhållsamhet från gym till mitten av februari, vilket är en grov uppskattning av den genomsnittliga hållbarheten hos nyårslöften.

Precis som alla nyhetsmedier senaste tiden är Svenskan denna lördag en sammanställning av den ekonomiska situationens svallvågor. Bud om ond bråd nedläggning av SAAB, på text tv ges informationen om varsel av 700 personer Sundsvalls sjukhus, på tv special program med inriktning på vad hände sedan om ett antal personer som blivit uppsagda..personer som fått gå från sin trygga fasta anställning med tillika månadslön. Ingen av dem arbetar i dagsläget med det de blev varslade ifrån, majoriteten har startat eget.

Så, med anledning av fyllda gym och varslad arbetskraft bidrar jag med en affärsidé inspirerad av trenden som varit i modebranschen senaste tiden, pop up konceptet.. Det är dags att implementera detta inom friskvårdssektorn. Provisoriska gym för att möta den provisoriska efterfrågan på renlevnad som uppstår efter en tid av massivt dryck och födointag.

Tänk er, efter jul, nyår och sommarsemestern slår gym á la guerilla upp portarna. Här är det inte långsiktighet som gäller, här är det snabbkonsumerad maximal effekt som är i fokus. En optimal lösning på ett gammalt trött långsiktigt aktivitetskoncept. Prisvärt, snabbkonsumerat och för den breda massan i dubbel bemärkelse.

I modebranschen har Comme des Garcon varit föregångare, de har under lång tid öppnat butiker i tillfälliga lokaler för att både möta och öka efterfrågan på varor samt givetvis för att tömma gamla lager. Istället för att kalla det outlet är Japanerna smarta nog att paketera det snyggt i guerilla tappning. I Sverige öppnar exempelvis Acne en studio vid st:eriksplan i Stockholm där gamla kollektioner säljs. Givetvis med ett kommunicerbart inslag av old season haute couture för att locka konnässören, det vill säga konsumenten som mer eller mindre skapat det svenska modeundret (hmm, Stefan Persson har rätt vad gäller modeundrets vara eller inte vara, men det är en helt annan debatt).

Åter till ämnet, precis som modebranschens motsvarighet skulle dessa guerilla gym hysa in konnässörer, men inom ett helt annat område, livsnjutning. Personer som med fysisk aktivitet enbart är ute efter en fysiska effekt. Inga löften om minskad stressnivå, inga löften om balans i livet, inga löften om något annat än att du återigen med stillat fysiskt samvete skall kunna tillförskansa dig av livets goda. Ett gym där sanningen blir att mäta på vågen eller i bicepsmåttet.

Efterfrågan på denna typ av gym går att räkna ut genom att ta det antal personer som beklagar sig över sitt dyrt införskaffade och sedermera outnyttjade gymkort i typ mars, minus ett godtyckligt procenttal, säg 30%. Vore jag cynisk skulle jag säga att dessa 30% är dumma nog att ha lovat sig själva någon slags livsstilsförändring.

Med tanke på det antal personer som riskerar att stå utan jobb och insikten att merparten av det antal personer som redan förlorat sina jobb har startat eget torde det vara en tidsfråga innan någon anammar denna idé. Om inte annat kanske någon läst detta inlägg och blivit intresserad, Grandpa har mitt nummer, ring! Jag är gärna något slags kreativt bollplank, om inte för tillfredsställelsen över att bidra till hur Sverige skall ta sig ur krisen så i alla fall för att få fortsätta med mitt danspass på lördagar även efter den mest samvetstyngda epidemiska frosseriperiod.