De ofrivilliga

Krönika av Daniel Forsberg, brandman, lärare, livscoach.

Om du fick ta bort tre saker, vad som helst, vad skulle du välja då? Den frågan ställde jag till en bordsdam vid ett bröllop på Gotland för någon vecka sen. Regeln är att tänka utifrån sig själv och strunta i fröken-sverige svar som krig eller svält. Det är inte första gången jag gör det och börjar därför bli, utan att skryta, rätt duktig på att analysera svaren jag får. Beroende på vad du väljer så får det ju dessutom också konsekvenser för omvärlden i stort.

Säg att du väljer att ta bort Mari Jungstedt, för att hon skriver dåliga deckare, så skulle det ha en positiv inverkan på vår ekonomi när alla gick omkring och var glada för att dom fick läsa bra böcker istället. Eller om du valde att ta bort tonfisk på pizza, helt enkelt för att det smakar för jäkligt, så skulle det i förlängningen också leda till miljöförbättringar eller liknande.

Tjejen bredvid mig på bröllopet funderade utan att komma på något, uppenbart obeslutsam och ville istället veta vad jag skulle ta bort. Jag ville svara Runar Söörgard eller uppförstrappor. Men det är en sak som, ju mer jag tänker på det, utkristalliserat sig som det enda vettiga alternativet.
Jag vill ta bort valfrihet! som måste vara det enskilt största skälet till att människor mår som dom gör nu för tiden.

Jag blir ofta sur och tvär när jag går och handlar i jättekomplex med nästintill oändligt utbud av allt möjligt. För inte så länge sen kom jag på mig själv med att spendera nästan fem minuter på att välja vilken ost jag skulle ha till middagen. Parmesan skulle jag ha för det är vardagslyx men det fanns mer än tjugo olika sorter och till slut tröttnade jag och tog den billigaste.
Se istället på gamla människor, dom vet hur livet ska levas och slösar inte bort tjugo minuter på ICA maxi funderandes på vilken sorts senap de ska välja till middag. Slotts senap original ska det vara, inte diijon eller annan specialsenap. Enklare liv helt enkelt.

När varuhusen väljer stora sortiment, så lägger de också en börda på dig som kund att besitta kompetensen att kunna välja. Men om man inte kan välja, vad tar man sig till då? I mina svagaste ögonblick har jag stor lust att helt enkelt stega raka vägen in till Kent på lagret, ställa honom mot väggen och kräva att han bestämmer åt mig. Stora varuhus är i sin renaste form, anledningen till att jag älskar tillfällen där jag inte behöver ta beslut. Min lokala delikatessbutik är ett av dessa tilfällen. Kunnig personal i vita rockar som går utbildning i ostvetenskap på helgerna. Jag behöver inte välja för att någon annan gör det åt mig. Då kan jag säga - en god ost tack! Och så får jag det, klappat och klart.

Så nu har jag efter åratal av velande och beslutsångest tagit ett livsavgörande beslut.

Jag ska i fortsättningen se till att sluta med min obeslutsamhet. Jag ger mig själv, från och med nu, tio sekunders betänketid. Kan jag inte välja så ska jag bara gå därifrån och inte se tillbaka. Undandaget från regeln är när jag kan få andra, proffsen, att välja åt mig. Då tänker jag lita på att de vet vad som är någorlunda bra och vara glad för att jag slipper ta ofrivilliga beslut.
Jag ska också lägga tid på att skapa personliga relationer med butiker som vet vad service är, så att de får ännu bättre underlag och snyggt kan ta beslut åt mig!

Så tack, Malin på bröllopet, för att du fick mig att sluta vela.