Inlägg
Krönika av Pär Lärnström
När jag var liten, du vet så där liten så att bilderna man minns har en dimma omkring sig för att det är så länge sen. Då som liten pojk i Strängnäs hände vissa lördagar något väldigt speciellt i mitt liv. Mamma väckte mig lite tidigare än vanligt, jag minns tydligt att vi inte hann kolla på "God Morgon Sverige", vilket i stunden retade mig men det spelade senare ingen roll. För när jag satt där i bilen på väg mot Barva utanför Eskilstuna visste jag att det skulle vara värt det. För jag visste att han skulle vänta där. Han som jag verkligen älskade att hänga med. Han som var min Morfar!
Jag minns så tydligt hur jag klev ur vår röda Saab 900 och gick med snabba steg mot entrétrappan där morfar redan stod och väntade med Pipan i mungipan. Han var en stilig man med god hållning och i mitt tycke oklanderlig smak. Karl-Olov som han hette hade alltid välpressade kostymbyxor, vit eller grå skjorta med manchettknappar. Läderbälte som matchade skorna, färg förstås beroende på tillfälle. Han hade V-ringad tröja under vilken en välknyten slips med smakfullt mönster skymtade. När han inte bar kavajen kunde man se att det var en mönstrad pullover han hade. Karln var också begåvad med ett tjock grått hår som alltid var kammat i en vågliknande sidbena. Och jag avundades den där sidbenan nått så fruktansvärt. Jag ville alltid låna morfars vax, vilket jag så klart fick men det blev aldrig samma sak med mitt hår.
Idén med våra lördagar tillsammans var enkel, vi spelade fotboll på baksidan och sen gick vi in för att titta på Tipsextra med Lars-Gunnar Björklund. Vi sa inte så mycket till varandra, satt mest där och väntade på "plingen" (ja, det lät pling när ett resultat dök upp i rutan under matchen). Och jag har i efterhand försökt komma på vad det var som jag tyckte så mycket om med min morfar. Varför jag på ett helt annat sätt än med många andra människor som jag älskar gillade att bara hänga med honom? Visst, vi vet hur det är med människor som utstrålar pondus, man gillar att bara vara i deras närvaro. Men tror också att jag attraherades väldigt mycket av min morfars lite fåfänga sida och inte minst stora känsla för detaljer.
Och komiskt nog så är det just det som fångar mitt öga när jag slår upp ett modemagasin idag, mer än 20 år senare. King, DV-man och café gör alla stora modejobb om det som undertecknad kallar för "gubbmodet". Klassiska färger och snitt i välskräddade kostymer och den lilla detaljen som gör den stora skillnaden. Minoch säkerligen många andras morfar i ett nötskal. Men nu är det vår tur att fullt ut få njuta av att vara gubbar. Och jag gör verkligen det. Så till den milda grad att jag numera:
- Låter när jag reser mig upp.
- Går ner för stegen på bryggan när jag ska bada istället för att slänga mig i.
- Tycker på riktigt att det är skönt att ta en lördag hemma framför en god bok.
Men framförallt njuter jag av att gå och prova ut riktigt fina kostymer och beställa dyrgripar från klassiska skotillverkare i London. Och jag är långt ifrån ensam. Så det enda vi gubbälskande killar behöver akta oss för nu är väl att plommonstopet, käppen och inte minst pipan tar plats i våra garderober 2009.
Men å andra sidan, om jag minns min morfar rätt skulle han ha välkomnat det med öppna armar. Å vet ni, då gör jag också de!
Till världens bästa Morfar!
/Pär
Pär Lärnström är en av medlemmarna i Grandpa Choirboys men kanske mer känd som radiopratare på Mix Megapol.
När jag var liten, du vet så där liten så att bilderna man minns har en dimma omkring sig för att det är så länge sen. Då som liten pojk i Strängnäs hände vissa lördagar något väldigt speciellt i mitt liv. Mamma väckte mig lite tidigare än vanligt, jag minns tydligt att vi inte hann kolla på "God Morgon Sverige", vilket i stunden retade mig men det spelade senare ingen roll. För när jag satt där i bilen på väg mot Barva utanför Eskilstuna visste jag att det skulle vara värt det. För jag visste att han skulle vänta där. Han som jag verkligen älskade att hänga med. Han som var min Morfar!
Jag minns så tydligt hur jag klev ur vår röda Saab 900 och gick med snabba steg mot entrétrappan där morfar redan stod och väntade med Pipan i mungipan. Han var en stilig man med god hållning och i mitt tycke oklanderlig smak. Karl-Olov som han hette hade alltid välpressade kostymbyxor, vit eller grå skjorta med manchettknappar. Läderbälte som matchade skorna, färg förstås beroende på tillfälle. Han hade V-ringad tröja under vilken en välknyten slips med smakfullt mönster skymtade. När han inte bar kavajen kunde man se att det var en mönstrad pullover han hade. Karln var också begåvad med ett tjock grått hår som alltid var kammat i en vågliknande sidbena. Och jag avundades den där sidbenan nått så fruktansvärt. Jag ville alltid låna morfars vax, vilket jag så klart fick men det blev aldrig samma sak med mitt hår.
Idén med våra lördagar tillsammans var enkel, vi spelade fotboll på baksidan och sen gick vi in för att titta på Tipsextra med Lars-Gunnar Björklund. Vi sa inte så mycket till varandra, satt mest där och väntade på "plingen" (ja, det lät pling när ett resultat dök upp i rutan under matchen). Och jag har i efterhand försökt komma på vad det var som jag tyckte så mycket om med min morfar. Varför jag på ett helt annat sätt än med många andra människor som jag älskar gillade att bara hänga med honom? Visst, vi vet hur det är med människor som utstrålar pondus, man gillar att bara vara i deras närvaro. Men tror också att jag attraherades väldigt mycket av min morfars lite fåfänga sida och inte minst stora känsla för detaljer.
Och komiskt nog så är det just det som fångar mitt öga när jag slår upp ett modemagasin idag, mer än 20 år senare. King, DV-man och café gör alla stora modejobb om det som undertecknad kallar för "gubbmodet". Klassiska färger och snitt i välskräddade kostymer och den lilla detaljen som gör den stora skillnaden. Minoch säkerligen många andras morfar i ett nötskal. Men nu är det vår tur att fullt ut få njuta av att vara gubbar. Och jag gör verkligen det. Så till den milda grad att jag numera:
- Låter när jag reser mig upp.
- Går ner för stegen på bryggan när jag ska bada istället för att slänga mig i.
- Tycker på riktigt att det är skönt att ta en lördag hemma framför en god bok.
Men framförallt njuter jag av att gå och prova ut riktigt fina kostymer och beställa dyrgripar från klassiska skotillverkare i London. Och jag är långt ifrån ensam. Så det enda vi gubbälskande killar behöver akta oss för nu är väl att plommonstopet, käppen och inte minst pipan tar plats i våra garderober 2009.
Men å andra sidan, om jag minns min morfar rätt skulle han ha välkomnat det med öppna armar. Å vet ni, då gör jag också de!
Till världens bästa Morfar!
/Pär
Pär Lärnström är en av medlemmarna i Grandpa Choirboys men kanske mer känd som radiopratare på Mix Megapol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar