Grandpa

Osvenskt..?

Jag var hos Axelssons Massageinstitut igår kväll.
De va nice. För er som aldrig varit där, är Axelssons en skola för de som ska bli massörer.
Man kommer dit lite stressad o regnvåt efter en hård dags jobb.
I väntrummet är det trångt om likasinnade. Det är väldigt mycket "Stockholmsstämning".

För er som inte vet hur det är när det är "Stockholmsstämning" i ett väntrum kan jag förklara att det är när ingen säger nånting, alla är väldigt upptagna med att:
1. Läsa tidningen (behöver inte vara dagens, kan vara vilken blaska som helst, typ det man desperat har hittat i väntrummet... facktidning om VVS, vårdguiden, eller info om ABF-kurser)
2. Knyta skorna väldigt ordentligt, typ 4-5 minuter
3. Skriva SMS till alla man känner
4. Leta efter nåt i handväskan (som man säkert hittat efter 30 sekunder, men fortsätter leta efter i 3-4 min)
5. Studera spotlightsen i taket (som om man funderat på likadana hemma, men inte riktigt bestämt sig...)

Ja,ja. Ni vet ungefär hur tyst det är o hur rädda alla är för att sticka ut från massan.

Sen kommer alltså ett gäng elever i vita kläder o börjar ropa upp namn. Många är felstavade o några är inte där. Det uppstår alltid lite förvirring då någon som heter Malin Lundberg inte reagerar alls (fastän hon é helt själv kvar i rummet) för att eleven råkar säga Malin Sundberg. Hon vill ju inte göra bort sig o säga JA på fel namn...

Jag hälsar på den blyga massören o får ett tunt handslag o en viskning till hälsning. Hmm...
Fortfarande är stämningen oerhört tillbakahållen när människorna lommar iväg efter eleverna.
Ingen vågar egentligen samtala speciellt mycket med varandra.

När man väl kommer in i salen är det bara tunna, tunna draperier som skiljer de ca. 30 "elevbehandlingsrummen" åt.

Efter de obligatoriska frågorna om man tar medicin, är med barn eller har nåt annat att bekänna så blir jag ombedd att klä av mig, och min massör avlägsnar sig.

Det är kallt i salen och jag är färdig långt innan min massör är tillbaka. När jag står där och fryser i kallsongerna märker jag en väldig skillnad i ljudnivå.

Folk har när de har klätt av sig börjat öppna sig för sina massörer. När de får börja tala om sina skavanker o smärtor så fullkomligt väller berättelser fram ur mina grannars bås.

Grannen till höger är född -81 och hon är jurist, hon frågar kaxigt sin manlige massör: -hur avklädd han vill ha henne. Min högra granne är född -52 berättar gladeligen för sin kvinnliga massör att han jobbar på Eriksson o har jätteproblem med frugans snarkningar.

Stämningen är helt plötsligt trevlig o personlig, sen tystnar folk av den mänskliga beröringen som vi väl alla i den här staden får för lite av...

Vi ses igen Axelssons

/Grandpa